Till innehåll på sidan

”Årets Nobelpris i kemi är ett resultat av stor frihet för forskarna”

– IM-professor kommenterar kemipriset 2020

Illustration av gensaxen. Bild av kvinna som klipper i en DNA-sträng.
Årets Nobelpris i kemi går till Emmanuelle Charpentier och Jennifer A. Doudna för upptäckten av ett av genteknikens skarpaste verktyg: gensaxen CRISPR/Cas9. Illustration: Johan Jarnestad/Kungl. Vetenskapsakademien
Publicerad 2020-10-07

Stor frihet att testa okonventionella idéer, självklart i kombination med stor kunskap i botten och genom systematiskt och tålmodigt forskningsarbete under lång tid. Det är själva grundbulten för att kunna komma fram till nya banbrytande upptäckter som exempelvis den som ledde till årets Nobelpris i kemi, gensaxen CRISPR/Cas9. Det menar Christina Moberg, professor emeritus i organisk kemi vid IM och tidigare ordförande för Kungliga Vetenskapsakademien, KVA.

Att Emmanuelle Charpentier och Jennifer A. Doudna skulle skulle få Nobelpriset i kemi för upptäckten av ett av genteknikens skarpaste verktyg, gensaxen CRISPR/Cas9kom knappast som en överraskning för någon, konstaterar Christina Moberg.

Porträttbild på Christina Moberg
Christina Moberg, professor emeritus i organisk kemi vid IM och tidigare ordförande för Kungliga Vetenskapsakademien, KVA.

– Många utanför Nobelkommittén eller KVA har gissat och hoppats på det här (och trott på det). Så det är väl ingen som är överraskad direkt, säger hon och fortsätter:

– Det som avgör att man kan få det här priset, det som står i Nobels testamente, är att man kan visa ordentligt med konsekvenser av forskningen. Och de här konsekvenserna, alltså nyttan av den här forskningen, har ju påvisats under ett antal år.

Forskningens frihet är av avgörande betydelse

Något Christina Moberg vill lyfta fram är vad det är som gör det möjligt att komma fram till banbrytande upptäckter av det här slaget är att forskarna måste få stor frihet att utveckla och pröva nya idéer.

– Hur kommer det sig att Emanuelle Charpentier kunde göra det här vid Umeå universitet? Hon fick väldigt stor frihet så hon kunde göra det hon tyckte var roligt och intressant. Och det är det som leder fram till väldigt viktiga tillämpningar, säger Christina Moberg och fortsätter:

– Dessutom hade hon, som hon själv säger, möjlighet att testa galna idéer. Och ofta kommer ny forskning fram på det sättet. Sedan gäller det att arbeta systematiskt, tålmodigt och under lång tid för att utröna om det här är någonting som är viktigt. Men det krävs också väldigt stor kunskap för att kunna få de här idéerna som kan vara värda att utveckla.

Den här friheten tycker Christina Moberg inte att forskare riktigt har idag.

– Nej, jag tror att det behövs mer frihet. Jag kan förstå att politiker ser att forskning är väldigt viktigt och att de ofta vill styra och peka ut de områden som är viktiga. Och visst, det behöver man säkert göra också. Men ofta är det inte den typen av forskning som leder längst. Det behövs en blandning av olika typer av forskning, säger hon och fortsätter:

– Sedan är det ofta korta anslag man får också, för några enstaka år. Det räcker inte för att göra de stora upptäckterna. Det gynnar inte den här mer djärva forskningen.

Många tillämpningar för gensaxen

Den nu Nobelprisbelönta gensaxen CRISPR/Cas9, som oskadliggör virus genom att klippa sönder deras DNA, har en rad tillämpningar, konstaterar Christina Moberg.

– Inom växtförädlingen används den till exempel för att få fram grödor som tål torka och är resistenta mot skadeinsekter. Man talar till och med om att ta fram grödor som smakar kött, vilket kommer väl till pass nu när vi ska äta mindre kött.

Men det finns även möjliga medicinska tillämpningar med stor betydelse för oss människor.

– Metoden kan användas för att bota olika typer av ärftliga sjukdomar, blodsjukdomar till exempel. Den skulle även kunna användas för att bota cancer, säger Christina Moberg.

Principen bakom gensaxen är ett system som upptäcktes redan på 80-talet, men det som Emanuelle Charpentier och Jennifer Doudna gjorde var att de förstod mekanismen, konstaterar hon.

– De förstod och kunde visa hur det här fungerar. Och det är därför de är värda att få årets Nobelpris i kemi, säger Christina Moberg.

Håkan Soold

Innehållsansvarig:press@kth.se
Tillhör: Aktuellt
Senast ändrad: 2020-10-07