Hoppa till innehåll

Europeiska universitetsnätverk tvingar Sverige att möjliggöra ökad internationalisering

Under visst buller och bång har EU-kommissionen introducerat begreppet ”Europeiska universitet”. I två omgångar har under 2019 och 2020 totalt 41 nätverk etablerats inkluderande nästan 300 universitet. IM är med i nätverket UNITE! som var ett av dem som blev utsedda redan i första omgången.

I motsats till andra europeiska länder så har det i Sverige inte talats särskilt mycket om ”Europeiska universitet”. Flertalet andra medlemsstater har bidragit med nationell tilläggsfinansiering till ingående universitet och ämnet är verkligen på den politiska dagordningen. I Sverige har det varit tyst. Vår debatt har i huvudsak handlat om högskoleprov och basutbildning.

Den 15 oktober lyssnade jag på ett webbinarium från Universitetes- och högskolerådet, UHR,  och även om några deltagare försökte lyfta frågan är bilden ändå att det i huvudsak är de närmast berörda som är informerade och som ser både möjligheter och svårigheter.

Den viktigaste frågan kring nätverken och för IM:s del UNITE! är naturligtvis att vi kan bygga en verksamhet inom alliansen där studenter, lärare, forskare och administratörer kan utnyttja den mobilitet som är grunden för allianserna för att skapa ännu bättre utbildning och forskning. Inom UNITE! har vi identifierat ett stort antal hinder för att nå denna ambition. Det gäller till exempel ackrediteringar, examensregler, studiemedel och försäkringar.

Hittills har det politiska intresset och förståelsen för dessa behov, trots vårt medlemskap i EU, varit nästan obefintligt vilket inte minst bristen på uppföljning av den för tre år sedan presenterade Internationaliseringsutredningen visar.

Men! Den på kort sikt mest väsentliga effekten av de europeiska universitetsnätverken kanske blir att de nödvändiga förändringarna av våra svenska regelverk kommer att ske. Något annat skulle skicka väldigt konstiga signaler.